Söndagen den 10/3 kom vi fram till Coron, vi fick hjälp av några från tao philippines att hitta ett boende. Så vi kom överens och bodde ihop hela gänget. Jag sov därför med Amanda, Lace och Alex. På kvällen gick vi sedan ut och åt middag innan vi gjorde en tidig kväll och alla uppslukade framför mobilerna och internet, efter nästan en vecka utan!

Vi gick upp tidigt och åt lite frukost tisdagen den 11/3 innan vi alla gick bort till ett dykcenter. Gänget bestämde sig för att ta dykarcert och jag bokade in några dagar med massa dyk. De andra började med sin teori, så jag alex och lace gick och åt en avskedslunch då de skulle åka tillbaka till Manila samma dag. När de sedan åkt till flyget hängde jag mest på rummet och slappade, och njöt av några timmar i ensamhet innan resterande av gänget kom tillbaka och vi åt middag.

På onsdagen den 12/3 var det dags för första dykningen här i coron. Var riktigt taggad då det för det första var första dykningen i filippinerna men också mina första vrakdyk, sjödyk och djupdyk..

Första dyket var i Barracuda lake, först var man tvungen att klätta över några klippor med hela utrustningen på. Som tur var hade de gjort trappsteg för att underlätta, förstår inte hur man skulle klara det annars. Jag menar, utrusningen är ju inte direkt lätt ovan vatten. Det häftiga med barracuda lake är inte vattenlivet då det nästan inte finns något där. Har man tur kan man se den stora barracudan som lever där (gjorde dock inte vi), men det häftiga är de olika nivåerna i vattnet och de olika temperaturerna. Man kan i stort sätt se de olika skillnaderna då färgerna skiljer och de är så tydliga gränser. Det som händer är nämligen något med att lite saltvatten från havet strömmar in, och därför i vissa nivåer blir effekten extremt varmt vatten, ca. 38 grader. Man kunde därför stå med överkroppen i varmvatten och underdelen i kallvatten eller tvärtom. Det var en riktigt häftig och härlig känsla. Vi var även ner till ca. 30m djup vilket jag aldrig ens varit i närheten av tidigare. Men som efter detta blev en standard. (Med ett open water cert får man egentligen bara vara nere till 18m, men här bryr man sig inte så mycket..)

Andra dyket blev alltså första vrakdyket, de flesta av vraken här kring coron är sedan andra världskriget. Detta kallades Kogyo Maru och var ett ganska stort vrak. Vi simmade in i de olika rummen och jag var grymt imponerad. Fruktansvärt häftig känsla!

Sista dyket var ett mindre vrak, Lusungan Gunbo, som faktiskt kändes ganska mesigt efter Kogyo. Detta vrak kunde man även se om man snorklade. Vid detta vrak passade vi även på att se lite koraller omkring och massa fina fiskar.

På kvällen åt vi middag ihop hela gänget och sedan somna vi gott.