MENY
Vi kom fram tidigt morgonen den 18/2 till Huay Xai, bussresan hade gått mycket bättre än hoppats och jag hade lyckats få några timmars sömn. Dock var det väldigt kallt i bussen och trots flera lager kläder och filt så frös vi.
Detta skulle bli en dag med problem...
Vi började med att checka in på Gibbon Experience för kommande dag, men de hade väldigt svårt att hitta vår bokning. Tillslut visade det sig att vi var inbokade 19/3 istället för 19/2. Som tur var hade de platser kvar och vi kunde få haka på ändå. Puhh!!
Dagens nästa problem stötte vi på när vi skulle leta upp vårt boende som vi bokat. Det visade sig att vi hade bokat ett hotell i Thailand istället för i Laos, så vi fick leta upp något nytt vilket som tur var väldigt enkelt.
På vägen från Gibbon experience kontor glömmer jag även ipaden så killen som hjälpt oss med allt kommer sakta efter och skrattar lite lätt och upprepar ytligare en tredje gång: ingenting går rätt för er idag...
Vi åt frukost, checkade in på hotellet, och kollade runt i det lilla samhället. Det fanns inte så jättemycket att göra så vi spenderade stora delar av dagen på hotellet, bokade bussbiljett till Chiang Mai tills efter expeditionen, såg solnedgången nere vid Mekong floden och åt god laomat.
Den 19/2 var det äntligen dax för Gibbon Experience som vi så längtat efter. Vi började med en säkerhetsgenomgång innan vi åkte en två timmars biltur ut till skogen. När vi kom fram började vi med en timmes vandring, mestadels uppförs, innan vi kom fram till ett läger där vi fick våra zipline-selar och delades upp i de olika husen. Vi hamnade i hus nummer ett, som visade sig senare vara ett av de bättre men absolut det största huset, tillsammans med åtta stycken andra. Efter vandringen fick vi åka våra första ziplines och vandra lite mer innan vi var framme i huset för att packa in oss. Daniel hade vaknat med halsont och vid genomgången hade han fått feber, så han var rätt dålig vid denna tidpunkt. Eftersom vi bara åkt med små väskor hade vi knappt någon medicin med men som tur var hamnade vi med världens bästa grupp som alla offrade sin medicin till honom.
När det blev mörkt hängde vi upp några pannlampor i kojan, spelade ett riktigt roligt rita-skriva spel, drack rom och när klockan redan var 8pm gick vi alla och la oss helt färdiga.
Vaknade med solen den 20/2, en av guiderna kom med frukost och sedan begav vi oss ut på dagens färd. Daniel hade haft en riktigt tuff natt, svettats i mängder och haft riktigt hög feber. Vi tryckte i honom en massa medicin så han orkade följa med.
Vi vandrade och åkte zipline i skogen och hälsade på de olika husen. Vi hade verkligen fått ett av de bästa husen, förutom kanske det huset som låg längst bort som var det högsta och mest drömliknande huset. Daniel var riktigt dålig när vi kom fram hit och jag var riktigt orolig över hur han skulle klara av det sista. Vi tryckte i honom massa mer medicin och som tur var blev han lite piggare. Detta var riktigt jobbigt och utmattande för oss friska människor så jag kan bara tänka mig hur ansträngande det måste ha varit för Daniel.
De hade missat och planerade in lunchen väldigt sent för oss. Så när vi kom tillbaka till kojan vid tre, alla helt utslagna (vi ska inte ens snacka om Daniel) fick vi tillslut lunch. Hade Daniel varit frisk hade vi nog åkt ut på lite egen expedition men eftersom han var riktigt dålig vid detta laget fick han ligga och sova tills det var dax för middag.
När det blev mörkt satt vi mest och pratade allesammans och bara njöt av att leva ut våra drömmar.
Den sista dagen 21/2 klev vi upp med solen och jag Ben och Carry gick ut innan frukost och åkte lite extra ziplines. Man kan inte få nog.
Vi var ute i en halvtimme-timme innan vi sedan åkte tillbaka för frukost och sedan packa ihop för att åka ut igen och tillbaka till bilarna. Daniel var lite piggare, high on pills så att säga, så vi passade på att åka några extra ziplines och testade även på att åka tillsammans vilket var oerhört roligt, fast lite nervöst. Sedan var det bara att vandra tillbaka till bilarna och åka tillbaka till Huay Xai.
Väl framme så köpte vi med oss lite färdkost och gick sedan raka vägen till bussen som skulle ta oss till gränsen och sedan vidare till Chiang Mai. Allt flöt på väldigt enkelt och smidigt och vid 9-10pm var vi framme i Chiang Mai. Redan efter första steget ut från bussen ville jag krypa tillbaka in och vända tillbaka. Det var så kaos, så stort och så hög ljudnivå, allt annat än vi var vana vid efter det lugna livet i Laos och regnskogen. Vi insåg direkt att detta inte var någon plats för oss. Vi letade reda på ett apotek för att fixa antibiotika åt Daniel som troligen fått halsfluss och sedan letade vi reda på något boende där vi sedan slocknade.
0