Julia Lundqvist

Den 22/2 blev en dag av ingenting eftersom Daniel var sjuk. Vilket jag tyckte var lite bra för då hade jag en anledning att slippa gå utanför hotellet. Vi tog oss ändå lite i kragen och gick ut och åt lunch och middag. Jag gick även en egen sväng för att passa på att få thaimassage. Daniel var fortfarande dålig och hade så ont i halsen att han knappt fick i sig vatten.

Den 23/2 var det dags att resa igen. Flyg Chiang Mai till Kuala Lumpur där vi hade ca 6h att spendera innan det var dags att flyga vidare till Bali. Av någon riktigt dum anledning bestämde vi oss därför att ta en sväng in till Kuala Lumpur för att äta lunch och sedan tillbaka. Men det började med att bussen tog dubbelt så lång tid som jag kom ihåg och när vi väl kom fram hade Daniel blivit riktigt dålig (han kände sig bra när vi åkte) så vi bara skyndade oss att köpa någon mat och åkte sedan tillbaka och det blev riktigt stressigt ändå. Oerhört onödigt med tanke på hur Daniel mådde, ingen av oss förstod vad vi tänkte på när vi hade bestämt oss för att åka..

När vi väl var framme på Balis flygplats flöt allt på rätt bra, vi fick visumen fixade, bagaget hämtat och en taxi direkt till Sanur och hotellet vi bokat. När vi fick se rummet trodde vi att någon skämtade med oss, det såg ut som kejsarens egna boning med dubbeldörrar som entre, guldbeklädd & upphöjd säng, ett vardagsrum med soffa, fotöljer och tv samt ett stort badrum med badkar. Allt detta för endast 20USD. Den enda nackdelen var att det läckte vatten från taket i badrummet. Men det kan vi nog leva med. Jag somnade gott i kejsarsängen medans Daniel passade på att kolla lite fotboll.

Den 24/2 bestämde vi oss för att åka till sjukhuset med Daniel. Han har inte blivit något bättre av de antibiotikatabletterna han fått i Thailand, förutom att febern kanske sjunkit en aning men halsen är forfarande riktigt riktigt dålig. Vi ringde vårt försäkringsbolag Gouda som letade rätt på ett bra sjukhus i närheten och tog sedan en taxi. Väl på sjukhuset flöt allt på väldigt bra, Daniel fick registrera sig och de kunde se med en gång att försäkringsbolaget skulle betala allting. Vi fick komma in till ett eget rum där han blev undersökt av först en sköterska och sedan en läkare. Det var så roligt när läkaren skulle titta Daniel i halsen, hon tittade i ungefär en sekund sedan hade hon fått nog. Hon fick en chock av hur riktigt dålig han var. Daniel blev liggandes med dropp, fick injicerat medicin via droppet och de tog lite prover både från hans blod och avföring. När de sedan fick svar på proverna visade det sig att Daniel hade två infektioner i kroppen, förutom halsen hade han även fått parasiten Amöba i magen. Amöba kan tydligen vara farligt om man inte får bort den. De ansåg att Daniel därför behöver få antibiotika via dropp och fick därför bli inlagd för ett x antal dagar framöver.

Vi blev flyttade från akuten upp till vårt rum där vi skulle bo kommande dagar. Och jag måste säga att det är över förväntan. Ett stort rum med en sjukhussäng åt Daniel, en bäddsoffa åt mig, ett bord med två stolar, ett skrivbord, en garderob och sedan ett stort badrum. Jag åkte tillbaka till vårt hotell, checkade ut och åkte sedan raka vägen tillbaka till Daniel och sjukhuset. 

Idag den 25/2 har vi spenderat största delen av dagen på rummet, eftersom Daniel har dropp och tillsyn x antal gånger om dagen blir det inte mycket rörelse för honom. Jag passade på att ta en liten promenad och letade reda på tvättservice och sedan bara kollade runt här i Denpasar för att hitta något att göra för att fördriva tiden. Men i närheten av sjukhuset finns ingenting. 

Vi har ingen aning om hur länge han behöver stanna på sjukhuset, förhoppningsvis är det inte så många fler dagar. I övrigt mår han bra, halsen är mycket bättre, han har ingen feber kvar och magen har han ju aldrig riktigt haft problem med (även fast det är den som är allvarlig!).