Balklänning
Efter skolan har jag legat nerbäddad i soffan till ett försök att bli frisk. Underhållning blev att skriva ett CV som jag nu har börjat skicka ut till arbetsplatser runt omkring i varberg. Ska även ta och skriva ut ett x antal för att skicka via brev. Då jag tyvärr inte kan ge CV:t personligt får man hitta andra lösningar. Det känns som att det här kommer bli tusen gånger enklare eftersom jag har väldens finaste vänner där borta som hjälper mig otroligt mycket. Till och med vissa som jag knappt känner! Man har alltid sagt att människorna kring Göteborg har varit trevliga, men det har varit väldigt svårt att förstå hur. Nu är jag helt övertygad och jag känner mig så säker på mitt val av stad.
Som jag berättade igår har jag hittat drömbalklänningen jag drömt om, därför är jag tvungen att sälja den jag redan har. Det har varit ett väldigt svårt beslut då det är två helt olika klänningar. Denna är verkligen hur fin som helst, men vad gör man inte för the one. Här kan ni se annonsen.
Min nuvarande klänning. Klicka här och gå in på tradera och buda!
sjuk.
Jag har några saker att roa mig med under tiden faktiskt. Förutom plugg så är det några nya grejer på g:
- Jag har hittat balklänningen jag drömt om, så ska sälja min nuvarande och köpa den nya. Dock är den lite dyrare än vad jag tänkt. Men vad gör man inte för the one...
- Det blir nog inte en resa själv till varberg i sommar, som det ser ut nu får jag med mig stora delar av tjejgänget. Nu letar vi hus för fulla muggar. Sen gör vi varberg osäkert i en vecka innan och om, jag kanske flyttar dit;) De måste ju få se vad det är för ett ställe och för dialekt som har fångat mitt hjärta!
varberg.
Varberg sommaren 2010.
saturday.
babyboy.
en resa att minnas.
Att försöka berätta och förklara vad det är jag har varit med om, kommer vara omöjligt. För det kommer att få en sån orättvis beskrivning. Man måste uppleva det för att förstå! Men jag ska försöka ge er en liten inblick..
Glad människa längs vägen.
Dans tillsammans med barnen.
Det som berörde mig mest var alla dessa glada människor. Varenda människa vi stötte på, var så välkomnande, glada, kärleksfulla och tacksamma. Vart kommer all den lycka ifrån? Vad är det som får dem att se så mycket ljus? Hur kan de ge mig, en främling från en helt annan världsdel, så mycket kärlek? Frågorna ställdes många gånger. Fortfarande utan svar. Människorna har i stort sätt ingenting, och de måste prioritera på ett helt annat sätt än oss för att överleva. De har nästan inga pengar, därför har de all mat på sin egen gård. De har nästan inga pengar, därav de trasiga och smutsiga kläderna. De har nästan inga pengar, därav de fallfärdiga husen och svettlukten.
Förstår ni hur bra vi har det som kan gå och handla vår mat i en butik istället för att måsta skaffa fram den själv från egen gård? Förstår ni hur bra vi har det, som har rinnande vatten ur kranen, både till matlagning och duschning samtidigt som det är drickbart? Förstår ni hur bra vi har det med spis, ugn, micro, kylskåp, frys, ja ett helt kök. Förstår ni hur bra vi har det med en toalett där vi kan sitta i tiotalsminuter utan att få muskelvärk i benen? Toalettpappet och bestick, det är sånt vi tar för givet men vad är det egentligen för dem?
Min familjs hus.
Toalettens utsida, en bit från huset.
Toalettens insida.
Min nattoalett.
Mellangården. Vattenbrunnen. Hus - kök och "dusch".
Köket och min mamma.
Hela min familj.
Jag hade en husflicka i mitt hem, det var bland annat hon som tog hand om gården och huset medans mitt värdpar var och jobbade. Hon jobbade, dygnet runt, förutom de få timmar hon sov. Mot vad? Inte en krona. Hon hade turen att få tak över huvudet och mat i magen både till sig själv och till sin son på 1,5 år. Flickan själv var 18 år, precis som jag. Flickan hade inga pengar, ingen utbildning och inga föräldrar. Ändå så var hon så glad och tacksam. Jag tror faktiskt att jag aldríg träffat en människa som spridit så mycket glädje och kärlek som hon. Det var i sånna här situationer jag började fundera över mina egna problem, hur har jag ens mage att klaga?
jobbdax.
Home sweet home.
It's time for africa!!
Hanna och jag.
Ange, Ida, Linn och Emelie
Kära vänner. Väskan är äntligen färdigpackad och jag har till och med stängt igen den. Handbagaget är fullt av resegott i form av chips och godis. Jag menar, hur ska man annars klara en sammanlagt 16 timmars flygresa. Resan börjar klockan 16.00 då vi flyger en timmes resa ner till stockholm. Där intar vi mcdonalds för att vänta in nästa flygresa som går kring 20.00. Det är då vi börjar vår längsta resa på tolvtimmar till Etiopien med en mellanlandning i Rom. Själv har jag aldrig flygit mer än 5 timmar i sträck, så detta blir något nytt.. Väl i Etiopien (fredagmorgon) byter vi flyg för att flyga vidare till Tanzania, en flygresa på två timmar. När vi kommer till Tanzania kommer vi till staden Dar Es Salaam, som är en turiststad och ligger ute vid kusten. Där tar vi vara på de sista soltimmarna för att sedan sova på hotell. Lördagmorgon flyger vi vidare in i landet, en resa på en timme. Vi ska till en by som heter Ndolage som ligger bredvid den stora sjön, viktoriasjön. Där ska vi bo hos familjer, två och två, i ungefär en vecka och uppleva det ena med det tredje. Sedan börjar vi får hemresa igen, däremot stannar vi två nätter ute vid kusten för att få en riktig dag på stranden. Jag kan lova er att då är solskydd överskattat. Här ska det pressas!!! (ja, vi kommer se ut som räkor på flygresan hem)
Nervositeten bor i magen just nu, och det känns riktigt spännande alltihop. Jag försöker intala mig själv att det kommer gå bra, annars får ni ha ett bra liv allesammans. Och tack för att ni är så gooaa, jag älskar er. Pusssar i mängder!
dan före dan före avresa!
Är för tillfället på jobbet, sista gången innan resan. Det känns lite läskigt, speciellt eftersom arbetskamraterna skrämmer upp mig med det enda och det tredje. Jag menar, en naken masaj är tydligen ingen vacker syn.. Jag måste erkänna att nervositeten har blivit alldeles för stor och jag tror de andra tjejerna kan hålla med. Jag menar, förhoppningsvis kommer vi hem!
Snart beger jag mig upp till macwells för att äta hockeypytt innan matchen börjar. Matchen ser jag på plats tillsammans med mina arbetskamrater. Blir nog en mycket trevlig kväll! Ingen tvekan om det!
Sen blir det att fortsätta packa och fixa inför resan. Imorgon är sista skoldagen, och det känns faktiskt riktigt göttt!! Ge mig värme, ge mig sol... Hoppas för tusan att jag inte får alldeles för ful bränna av alla tusen kläder vi måste ha på oss!
Men vi hörs säkert innan resan ocksååå. Puss så länge!
