För några dagar sedan levde jag i ruset, med studenten i centrum. Jag var omringad av min underbara klass och jag upplevde de bästa dagarna i mitt liv. Nu är det slut, men samtidigt bara början. För just nu, lever jag i övergången mellan det förflutna och framtiden. Det känns konstigt. Jag menar, kommer jag någonsin sätta mig i en skolbänk igen? Jag trodde jag var redo, men är jag redo att ta steget ut i osäkerheten? Det här kommer bli några väldigt spännande år. För, vilka vänner kommer att fortsätta stå vid min sida? Vilka kommer finnas kvar? Det kanske är nu det bevisas, vilka som är de äkta? Jag ska sluta tänka, och försöka sova... för imorgon ringer jag ner till alla arbetsgivare i varberg, sedan jobbar jag häcken av mig. Ha de bra mina vänner!